Som från ingenstans...

, Av Maria ., 2 uppskattad lästid

...kommer nu botaniska tankar för dagen. De kommer poppa upp lite sporadiskt och spontant här, som självsådda mormorsblommor ungefär. Inga planterings- eller trädgårdstips av särskilt värde kan på något som helst vis utlovas, men en liten, tunn, grön tråd ska jag nog se till att hålla fast i.

...kommer nu botaniska tankar för dagen. De kommer poppa upp lite sporadiskt och spontant här, som självsådda mormorsblommor ungefär. Inga planterings- eller trädgårdstips av särskilt värde kan på något som helst vis utlovas, men en liten, tunn, grön tråd ska jag nog se till att hålla fast i.

Jag har flyttat. Från hus med trädgård, till lägenhet utan vare sig trädgård eller balkong. Ni vet när man kommer till ett nytt hem, ett hem som har varit någon annans och nu är det ditt. En doft du inte känner igen, en annan människas hem. De flesta av mina sinnen är ganska dassiga, men mitt luktsinne, mildemoses, min näsa spårar upp vartenda doftfragment som finns att spåra. Erövring kräves!

Det här var i årsskiftet, gudskelov en tid då hyacinterna fortfarande struttade i butikernas blomsteravdelning. Uppdrag: att placera hyacinter i omänskliga mängder i det nya hemmet. Inte de vita, nej bevares, doften är för mesig, nej, de blå. Alltid de blå, med den fylligaste doften. Och inte tre eller fem eller sju, nej, sjutton stycken tyckte jag var lagom till att börja med. Nu, ett par veckor senare, är det inte bättre än att vemodet sänkt sin tunga kappa över hushållet, de sista hyacinterna gick till sin eviga vila häromdagen. Rätt ner i runda arkivet. Förfärligt.

Men ingen sörjer hyacinternas undergång såsom min näsa. Det finns ju andra dofter du tycker om säger jag försiktigt uppmuntrande till näsan, varpå näsan försjunker i djup koncentration. Jo… svarar den varligt… syren… liljekonvalj… liljor… och och och… åh, pingstlilja! Pingstlilja! utropar näsan igen, högre nu.

Ja, pingstliljan. Det tar mig tillbaka till förra våren och den lilla parkplätten nedanför Charlottenborgs slott. Anspråkslös ligger den där, som en blygsam inramning till cykelvägen som leder till butiken jag frekventerade på lunchrasterna när jag jobbade hemifrån. Ja, minns du! ropar näsan, nästan hetsigt nu. Minns du hur vi bara måtte vika av från cykelvägen! Rätt av och ner och plocka upp en av de vidunderliga pingstliljorna! Åh, minns du doften! Åååh!

Nejnejnej, jag är inte en av dem! Inte ni heller hoppas jag, som skulle kunna tänka er att förstulet plocka en blomma från en offentlig plantering finansierad av skattebetalarna, nej, verkligen inte! Men, ni som kanske fortfarande har en trädgård i behåll kan ju stoppa ner lite lökar och se underverken poppa upp när de är redo för det. Just pingstliljan är ju några månader sen att plantera, men, orientaliska liljor – jag sänker stämman lite nu, så inte näsan ska bli alltför hänryckt och oregerlig – låtom oss plantera allsköns ljuvligt doftande orientaliska liljor så snart frosten släpper taget. Där kan ni sedan i sommar plocka, eller bara lägga er på mage och sniffa på plats. Eller för all del plantera i kruka och sniffa från valfri position. Så får jag så länge spåra upp pingstliljeplanteringar och lägga mig raklång där och sniffa, låtsas som det regnar, ingenting konstigt alls. Ja, det gör vi, hör jag näsan mumla drömmande.

Jag försöker kika ner. Jo, jag tror bestämt näsan sträcker lite på sig, stolt över att ha blivit omtalad och framhävd här som om där ingen morgondag fanns. Hyacinterna har den glömt. Nu hägrar liljorna.

• Dela
• Whatsapp
• Deel
• Tweet
• Fäst den
• Messenger
• E-post